Skildringen av Kejsarn av Epplerum

är en succé för Jäders Teater

 

AV TORBJÖRN ÖSTERHOLM

Jäders Teater gör succé med sin turnerande pjäs Kejsarn av Epplerum och Lands Torbjörn Österholm uppmanar alla att se denna känslo­starka föreställning om en mjölkbondes liv.

 

Per-Ove Andersson på gården Epplerum i Östergötland dog i cancer våren 2002. Den sista tiden av sitt liv befann han sig i en egen värld där han bland annat skrev förvirrade böner och dikter på hushållspapper till sysslingen och landsbygdskämpen Astrid Lindgren.

Vad hade egentligen hänt med den stabile mjölkbonden? Dottern och skådespelerskan Katarina Persdotter Jäder har tillsammans med sin make Håkan satt upp en pjäs om detta livsöde, baserat på pappans dagböcker, brev och anteckningar. Det unika materialet  upptäcktes i ett kassaskåp flera år efter hans död och ropade efter att berättas vidare. För Katarina blev det som ett nytt möte med pappa och sin egen barndom.

Per-Ove Andersson skrev ner mycket om sitt liv och sin vardag. Han gestaltas av Håkan Jäder.

Föreställningen för oss till gården och dess vardagsbestyr. Genom åren är Per-Ove mycket noga med arbetet och för anteckningar om allt som händer med djur och byggnader. Där finns glädje och bus med barnen men också en framväxande ångest för vad som ska hända med den älskade gården i framtiden. Hur ska den överleva i den stora förändringsvåg som präglar landsbygden under 1950-, och 1960-talen?

Familjen skakas dessutom av flera speciella tragedier, som när sonen mister benet i en MC-olycka och när ladugården brinner ner precis innan Per-Ove ska gå i pension. Då blir det för mycket för honom och han förändras på ett sätt som för tankarna till Kejsarn av Portugallien, huvudpersonen i Selma Lagerlöfs berömda roman.

Under en timme gestaltar Katarina och Håkan Jäder, som spelar Per-Ove, denna vardagsdramatik som många med rötter i småbrukarsverige kan känna igen sig i.
Jag såg föreställningen på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby vilket naturligtvis gav historien en extra dimension på grund av kopplingen mellan Per-Ove och Astrid.

Det var knäpptyst i den fullsatta lokalen, tystnaden bara bruten av skrattsalvor. Kejsarn av Epplerum är nämligen alls inte en gråtrist historia. Den innehåller både humor och värme.
hela scenografin ryms i en personbil, men den räcker länge tack vare skådespelarnas uttrycksfulla kroppsspråk och eleganta scenlösningar. Visst kan en hushållsrulle få föreställa ett spädbarn, eller hur?

För oss med minnen från den gamla landsbygden blir det många samtal efter föreställningen.
Men Kejsarn av Epplerum är sevärd också för en yngre publik som både får en levande historielektion och tankar om vilka mänskliga värden i det gamla bondesverige som är värda att bevara.

ENKLA MEDEL. Scenografin är enkel men går att använda till mycket.

Efter föreställningen visas en kortfilm med nya och gamla bilder från Epplerum, där Katarinas mamma fortfarande bor kvar. Jag ser Per-Ove Andersson när han står leende vid mjölkbordet och tycker mig ha kommit en människa lite grann in på livet. Hoppas Per-Ove har det bra i sin himmel, det är han värd.